Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bröt brutit, pres. bryter
bryt·er1öppna med våld eller stor kraft
Nollbryta upp låsetbryta upp dörrenbryta upp golvetbryta upp ngtsedan 1385Klosterläsningfornsv. bryta up
2lämna ett sällskap
el. en tillfällig vistelseort
Nollvid midnatt tyckte gästerna det var dags att bryta upp○äv. bildligtbryta upp ur ett förhållandebryta uppsedan 1470-taletGamla eller Eriks-KrönikanSubst.:vbid1-126507uppbrytande (till 1),
vbid2-126507uppbrytning (till 1);
uppbrott (till 2)